n av de banalaste sanningarna i vårt samhälle är att man hellre är fattig och frisk än rik och sjuk. Det är en tröst för den som är fattig och inte lider av för många krämpor. Men sanningen är ju att de rika är friskare än de fattiga.

Kommissionen för ett socialt hållbart Stocholm, en kommunal utredning, rapporterade 2015 om skillnaden i förväntad medellivslängd mellan olika stadsdelar.

Kommissionen konstaterar att ohälsan i Stockholm stiger ju längre bort från innerstaden man kommer och skillnaden i förväntad medellivslängd är tydlig mellan stadsdelar. Högst förväntad medellivsslängd har Östermalm med 82 år för män och 86 för kvinnor. Lägst har ytterstadsdelen Skärholmen: 78 år för män och 83 för kvinnor.

Om medborgarna själva får bedöma sin hälsa svarar drygt 30 procent av männen i Skärholmen att den är sämre än god jämfört med 16 procent av männen på Östermalm. 37 procent av kvinnorna i Skärholmen säger att hälsan är sämre än god jämfört med 27 procent av kvinnorna på Östermalm.

De rika har också större möjlighet att vårda sin hälsa. På Blasieholmen mellan Östermalm och Gamla stan ligger företaget Executive Health som verkar under devisen ”din hälsa – din största tillgång”. Företaget erbjuder avancerade hälsokontroller, bland annat en Executive Premium Screening där kunden magnetröntgas för att upptäcka eventuella sjukdomar. Pris 43 000 kronor.
– Till en början kände jag obehag för att vi erbjuder en tjänst som alla inte har råd med, Ulf Lillkrona, ortoped och medgrundare av företaget. Han satt tidigare i ledningen för Danderyds sjukhus.

– Men så tänker jag på att medelrökaren i Sverige röker cigaretter för 10 000 kronor per år. Om han slutar röka kan han alltså betala en screening vart fjärde år.

Lillkrona säger att de flesta kunderna hos Executive Health har väldigt gott ställt.
– Vi försöker hålla borta de allra yngsta. En var 28 år. Jag sa att han inte behövde screening. Förbjuder ni mig? sa han.

– Det är något visst med 80-talisterna, säger Ia Wierup som är Executive Healths vd. De är så hälsomedvetna, fixerade vid kost och träning.

Vi går en sväng genom lokalerna. De påminner mer om ett stillsamt kontor än en hälsovårdsmottagning. Ett kontor där alla är på lunch. Tystnad, stillhet. Stängda dörrar. Genomsnittskunden är 47–48 år. Många är företagare, många kommer från finanssektorn. Executive Health gör runt 500 screeningar per år.
– Vi funderar på att öppna klinik i Marbella i Spanien också. Där bor många nordbor, säger Ia Wierup.

Företaget grundades för nio år sedan. Läkarna gjorde strax en märklig upptäckt som kom att bli omskriven i den medicinska litteraturen. Vänstra hjärtförmaket är ofta förstorat hos Executive Healths kunder. Varför? Det är en egenhet som idrottsmän på elitnivå brukar ha och kan innebära risk för förmaksflimmer.
– Våra kunder tränar så mycket! säger Ulf Lillkrona.

Finns något annat som förenar dem?
– Många har ångest och depressioner. De mår inte bra. Ångest och oro är det största problemet. Många lever otroligt inrutade liv. Arbete. Fritid. Barn. Alltid stora krav, alltid saker som ska hinnas med. Vi erbjuder hjälp av terapeuter och psykiater.

å konstigt är det, att ju rikare vi blir desto lyckligare är vi i ett avseende och desto olyckligare i andra. De rika betalar 43 000 kronor för att magnetröntga sig från tå till hjässa men deras verkliga problem är ångest och oro.

Oron är individuell men beror den på individen?

Minns professor Kenneth Nelson, sociologen som säger att det finns en avgörande punkt i samhället när ojämlikheten drabbar även dem som har det bra.

När jag beställde statistik från SCB bad jag Hans Heggeman på Enheten för ekonomisk välfärdsstatistik att ta fram den sammanlagda inkomsten för de tio procent i Sverige som tjänar minst (åldersgruppen 20–64 år). Hur mycket har deras inkomster ökat?

År 1999 tjänade de fattigaste tio procenten i Sverige sammanlagt 5,2 miljarder kronor. Deras sammanlagda inkomst utgjorde 0,23 procent av bruttonationalprodukten (BNP).

År 2015 tjänade de fattigaste tio procenten tre miljarder kronor sammanlagt. Deras inkomst hade alltså minskat dramatiskt och utgjorde nu bara 0,068 procent av BNP.
Det finns således tre tendenser i Sverige:

Låt mig här inflika att nationalekonomen Daniel Waldenström är kritisk till uppgifterna om de fattigaste. Han säger att svenska registerdata är för usla för att mäta de allra lägsta inkomsterna. Han anser att statistiken måste förklaras bland annat med att personer i det lägsta skiktet tillfälligt är utan inkomst eller lever på svartlöner. Dessutom anser Waldenström att begreppet ”fattig” är knepigt eftersom dessa personer har del i det svenska välfärdssamhället med gratis utbildning, sjukvård för barn, äldreomsorg och så vidare.

Men faktum kvarstår: de fattigastes registrerade inkomster är betydligt lägre i dag än 1999.

Samhällets utveckling är ofta en långsam process, omärklig eftersom vi lever mitt i förändringen. Först när förändringen redan har skett kan vi säga: det är annorlunda, det är inte samma land längre.

Det är inte ens säkert att vi uppfattar förändringen ens när den inträffat och vi alla kan se den. Vi ser men ser ändå inte.

1990 låg våra offentliga pensioner i topp i den industrialiserade världen, säger professor Kenneth Nelson. Nu är samma pensioner de fjärde lägsta inom den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Men sannolikt uppfattar de flesta svenskar det fortfarande som om vi är en föregångare som välfärdsstat.

Någonstans finns en avgörande punkt då ett samhälle inte tål större ojämlikhet. Den punkten är inte fixerad utan beror på vilket samhället är. Sverige har inte samma smärtpunkt som USA. USA har inte samma som Brasilien. Brasilien har inte samma smärtpunkt som Nigeria.

Passerar man smärtpunkten bryts samhällets gemenskap sönder.
– Olika grupper kommer att poola sina resurser inom den egna gruppen. Egna skolor, egna sjukhus, stängda bostadsområden dit bara de som betalat för att bo där får komma in. De olika grupperna rör sig inte i det övriga samhället. Solidariteten sträcker sig till den egna gruppen men inte till de andra, säger Kenneth Nelson.

u rikare vi är desto otryggare har vi blivit.
Säkerhetsföretaget 2Secure grundades för elva år sedan av sex poliser. De såg en benägenhet hos en ny typ av brottslingar att gå mot mjuka mål, det vill säga människor, särskilt människor med gott om pengar. De ville ha hjälp. De ansatte polisen med frågor som: kommer detta att fortsätta? Är jag och min familj levande bankomater? Hur ska vi skydda oss?

Polisen klarade inte av att ge några hotbildsanalyser. Så de sex poliserna startade ett eget företag.
Nu har de 80 anställda.

Mattias Nygren var med och startade 2Secure. Han kom från Nationella insatsstyrkan.
– Vi såg att brott mot människor skulle öka. Vi har fått mer rätt än vi fruktade, säger han.

2Secure arbetar åt företag men har också privata familjer som kunder, 150 i Stockholm och 100 i övriga landet. De vill ha hjälp i ett samhälle som rymmer dolda faror, som om de måste röra sig i en hotfull terräng.

Mattias Nygren och hans kolleger ger kunderna skydd och råd. Var diskret med dina pengar. Avlägsna dina personuppgifter på nätet. Ta inte samma väg till jobbet varje dag, välj olika färdsätt: cykla, kör bil, åk taxi. Skaffa papperstugg, släng aldrig post. Förstärk dörren till toaletten där du kan låsa in dig och ha alltid en mobiltelefon där så att du kan ringa efter polis. Kör vanlig bil men byt rutorna till okrossbara.
– Jag har en kund som är mångmångmiljardär och som kör en gammal Volvo, säger Mattias Nygren.

En familj kan få 50 råd och instruktioner att hålla sig till.
– Vi har inte bara fått en massa miljardärer utan en massa fattiga också. Det är en större polarisering som driver brottsligheten i en viss riktning. Vi har mer rån i bostad, mer rån av fordon. Antalet gärningsmän är många fler än för 15 år sedan och antalet måltavlor har ökat. Jaktmarken har blivit större för brottslingarna. De som inte klarar av att göra bedrägerier får fokusera på sitt våldskapital och använda det.

Den extremaste lösningen för den som vill skydda sig är panikrum, ett rum som är som ett kassaskåp inne i huset. Plåtskodda väggar, golv och tak. Ventilationssystem med filtrerad luft. Mattias Nygren tycker inte att det behövs i Stockholm. Polisen kan ju komma till räddning inom några minuter.
– Jag har kunder som propsat på panikrum trots att jag sagt att de inte behöver det.

Däremot säger han att det kan vara motiverat med ett riktigt skyddsutrymme i sommarstugan dit polisen kanske inte tar sig på flera timmar.

För tio år sedan hade Securitas 25 000 privatkunder. Nu är de 50 000. Men osäkerheten i samhället är bredare och djupare än så. Förra året var 550 000 bostäder kopplade till en larmcentral. Det var en ökning med 150 000 på bara fyra år.

2Secure har kunder som är så unga som 25 år. Men en ung människa med miljoner på fickan kan ha svårt att förstå vikten av att vara lågmäld.
– Flera gånger har vi sagt till kunder att vi inte kan arbeta med dem. De har haft en för valpig inställning, för hög riskaptit. Det är inte bra att spela med stora pengar på ett kasino eller flyga privatjet till New York med dina polare och dricka skumpa och ställa upp i tidningen med en klocka för en halv miljon på armen.

är osäkerheten griper tag i ett samhälle når den även dem som skapar osäkerheten. Även gangsters söker hjälp hos säkerhetsföretagen.

– Vi undersöker förfrågningar om personskydd ur arbetsmiljöperspektiv, vad det är för miljö vi skickar in våra medarbetare i och vilken historik kunden har. Med viss regelbundenhet hör personer ur den kriminella världen av sig. Vi tackar artigt nej, säger Ronny Fredriksson, pressansvarig på Securitas.

– Vi har tackat nej till kunder som inte på ett trovärdigt sätt kan förklara varifrån de fått sina pengar, säger Mattias Nygren på 2Secure.

utoropas vd Jonas Nilsson är en trevlig karl. Under en eftermiddag visar han mig företagets verkstad och stora bilhall i Arlöv utanför Malmö. Vi vandrar mellan dyra vidunder av märkena Ferrari, Bentley och Maserati men Nilsson betraktar sig inte som en bilförsäljare i första hand. Han levererar upplevelser. Autoropa har varit banbrytande i det avseendet, att inse att kunderna inte primärt söker prylar utan nya erfarenheter, gemenskap, sammanhang, livskvalitet. Och kickar.
– Pulsen ligger på 150–160 när du kör på en bana i uppåt 300 kilometer i timmen. Adrenalinpåslaget är enormt.

Nilsson beskriver förhållandet till kunderna som ett långt äktenskap. Som att vara gift hela livet. Man måste förnya relationen. Ge den energi. Överraska. Det är därför Autoropa sedan tio år har ett eget racingteam för de mest hängivna (och rikaste) kunderna. Fem anställda arbetar heltid med events. Körupplevelser i Europa i fantastiska miljöer. Bankörning. Förarutbildningar.
– Vi guidar kunderna. Vi går bakom med handen på ryggen, ibland tar vi dem i handen och går före. Ibland frågar kunden: Ska jag köpa den bilen eller den? De väljer mellan två Ferrari. Eller mellan Bentley och Maserati.
Kunderna har blivit yngre. Förr såg man aldrig 25-åringar som kom in och köpte bilar i miljonklassen.

– Vi har tredubblat orderingången sedan Bentley kom med sin SUV, Bentayga. Yngre personer och barnfamiljer vill ha den.

Fem grabbar träder in i bilsalongen. De går runt och tittar på bilarna, känner försiktigt, nästan skyggt, på plåten.
– Du har ingen aning om vilka deras föräldrar är eller vad de gör om tio år.

Jonas Nilsson säger att hans kunder är privilegierade. De kan välja vad de vill göra, de har tid och pengar. Det är trevligt för dem. Men det uppstår problem om avståndet till övriga samhället blir för stort. Avståndet mellan Falsterbo, där Jonas Nilsson bor, och Rosengård till exempel.
– Man gör ibland val man inte gjorde för tio år sedan. Min dotter skulle besöka Malmöfestivalen. Jag sa till henne att klä sig enkelt, att inte dra uppmärksamheten till sig. Det hade jag inte sagt för tio år sedan.

Privat äger Jonas Nilsson några Porschar och en Ferrari. Han sålde nyss en Maserati.
– Jag skulle tänka mig för innan jag körde någon av mina bilar genom Rosengård. Och bara att du tänker dig för, då har något skett.